http://www.toomik.net/helen/blog/2008/07/30/practicalities/ Thu, 22 Jul 2010 12:27:39 -0400 hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.0 http://www.toomik.net/helen/blog/2008/07/30/practicalities/comment-page-1/#comment-447 This Blog Needs No Name | November | 2008 Sun, 30 Nov 2008 20:42:43 +0000 http://www.toomik.net/helen/blog/2008/07/30/practicalities/#comment-447 [...] a few times every day, but it was hit and miss, with more misses than hits, and our attempts at letting her run around without a nappy couldn’t be classed as anything other than failures. But we kept the habit [...] [...] a few times every day, but it was hit and miss, with more misses than hits, and our attempts at letting her run around without a nappy couldn’t be classed as anything other than failures. But we kept the habit [...]

]]> http://www.toomik.net/helen/blog/2008/07/30/practicalities/comment-page-1/#comment-425 Helen Tue, 26 Aug 2008 19:18:47 +0000 http://www.toomik.net/helen/blog/2008/07/30/practicalities/#comment-425 Tack för kommentaren! Generellt lutar vi åt samma håll, saker brukar lösa sig utan kämpande och tvång och överdrivet "uppmuntrande". Men ibland så börjar jag undra om jag kanske borde anstränga mig mer... Tack för kommentaren! Generellt lutar vi åt samma håll, saker brukar lösa sig utan kämpande och tvång och överdrivet “uppmuntrande”. Men ibland så börjar jag undra om jag kanske borde anstränga mig mer…

]]> http://www.toomik.net/helen/blog/2008/07/30/practicalities/comment-page-1/#comment-419 Britt-Marie Bäckman Fri, 08 Aug 2008 09:29:18 +0000 http://www.toomik.net/helen/blog/2008/07/30/practicalities/#comment-419 Hej Helen! Jag vill berätta hur jag gjorde med mina barn. Jag ville som riktlinje göra allt som någonsin var möjligt så att det blev så lite "fuss" som möjligt, och det visade sig att det mesta kunde göras utan "fuss". Det blev mycket få saker att ta strid om, och mina barn litade på mig de gånger jag tvingade igenom något, eftersom det var jämförelsevis sällan. Ifråga om att gå på toaletten lät jag dem vara ifred och ha blöja tills de själv sa att de ville gå på toaletten. Någon gång frågade jag, när jag förstod att det kunde vara möjligt, och respekterade om de sa nej. Då visste de förstås varför vi vuxna gick på toaletten, och då kunde de också säga till någotsånär i förväg, och ville ju det själva. De var då mellan två och ett halvt och tre år, vilket orsakade en hel del kommentarer från andra småbarnsföräldrar, "att de var för stora för blöjor", men jag tycker det var värt det obehaget, för mina barn slapp känna sig stressade när de skulle kissa eller bajsa. Hölsningar från Britt-Marie Hej Helen! Jag vill berätta hur jag gjorde med mina barn. Jag ville som riktlinje göra allt som någonsin var möjligt så att det blev så lite “fuss” som möjligt, och det visade sig att det mesta kunde göras utan “fuss”. Det blev mycket få saker att ta strid om, och mina barn litade på mig de gånger jag tvingade igenom något, eftersom det var jämförelsevis sällan.
Ifråga om att gå på toaletten lät jag dem vara ifred och ha blöja tills de själv sa att de ville gå på toaletten. Någon gång frågade jag, när jag förstod att det kunde vara möjligt, och respekterade om de sa nej. Då visste de förstås varför vi vuxna gick på toaletten, och då kunde de också säga till någotsånär i förväg, och ville ju det själva. De var då mellan två och ett halvt och tre år, vilket orsakade en hel del kommentarer från andra småbarnsföräldrar, “att de var för stora för blöjor”, men jag tycker det var värt det obehaget, för mina barn slapp känna sig stressade när de skulle kissa eller bajsa. Hölsningar från Britt-Marie

]]>